Sverige - Iran

Gårdagen har det redan skrivits krönikor om, av folk som är bättre med orden än jag. Och det hade pratats om matchen långt innan dess, med all rätt. Men jäklar vilken kväll det blev. En helt vanlig träningsmatch och det där otroliga draget, euforin varje gång Alireza Haghighi gjorde en räddning. Jag har inget tolkningsföreträde när det kommer till känslor kring något som har med huruvida Iran borde få spela här eller inte. Jag tycker det är viktigt att stå upp för mänskliga rättigheter och kvinnors rätt. Jag vet inte hur det känns att tillhöra två länder. Men, såhär i efterhand så är jag så otroligt glad att alla dom med Iranflaggor målade i ansiktet och Sverigeflaggor runt axlarna fick den matchen. Fotboll är så jäkla vackert ibland.