130819. Hantverk - kulturhuset

Just nu så har min klass en utställning på Kulturhuset. Och det är ju kul. Temat var Hantverk och vi fick alla dra en varsin lapp. Jag drog keramiker. Och jag tjatade, tjatade, tjatade om att få dra en ny lapp. För det fanns inte en chans någonstans att jag skulle bli inspirerad nog av keramik för att få ihop en hel bok och en utställning. Och jag fick dra om. Och jag drog…..Keramiker. Igen. Det var bara att bita i det sura äpplet och börja tänka. Så jag vände på det, som jag så oftast vill. Och valde att gestalta personerna som bär med sig en historia i deras vitrinskåp. Jag skrev ett litet ord för att inleda boken. (p.s gå gärna och kolla på utställningen)

Om Porslinet, Familjen och Historien

Det är inte allt här i livet som är beständigt, det kan vara flyktigt, bräckligt och ömtåligt, som porslin. Men det runtomkring oss som är just bräckligt tenderar vi också att behandla  så aktsamt och omtänksamt vi kan förmå oss. Porslin är något av det sköraste vi har och det är med trevande händer vi dricker kaffe ur kopparna vid dom finaste av högtider. Och trots dess skörhet så överlever oftast porslinet generationer. Vi spar det inne i skåpen och vi vårdar det och låter senare familjemedlemmar få ärva det av oss. 

Och det som vi sparat och skyddat är en del av vår familjehistoria. Om farfars finkoppar som bara fick användas vid födelsedagar, om banden till Norrland eller om en kanna från en mamma som gick bort alldeles för tidigt. Dom berättar alla något om oss och vår historia.